Att inte kunna ha en jävla åsikt

Jag är 15 år.
Jag får ha sex, köpa energidryck, köra moped/a-traktor/mopedbil och är straffmyndig.
Jag är 15 år och hatar Sverige. Jag hatar allting som har med Sverige att göra.
Jag hatar lagarna.
Jag hatar politiken.
Jag hatar de vuxna som sitter och bestämmer vilka som får stanna i Sverige och vilka som ska ut.
Det finns så många mogna 15 åringar. Vissa av mina vänner är mer politiskt insatta än så många äldre människor. Jag önskar att mina vänner fick rösta och inte idioter som röstar bara för att de kan. Jag önskar att invandringspolitiken skulle tas mer seriöst.
Jag tänker inte uttala mig mer om politik. Då jag inte är insatt. Jag tänker inte starta nån jävla debatt på min blogg. Jag tänker bara skriva av mig. För fyfan vad jag är arg, ledsen och hatar allt.
Denna sommaren har varit den bästa i mitt liv. Jag har fått så många vänner, äkta vänner. Vänner jag inte kan visa tillräckligt mycket att jag älskar dem. För tro mig. Mina vänner gör mitt liv till det bättre.
Jag har en vän, som jag inte tänker nämna vid namn, p.g.a respekt. 
Men min vän har bott i Sverige hela sitt liv (I princip). Hans familj har jämt gjort det dem behövt. Dem jobbar, betalar räkningar och skatt, och utbildar sig. 
Min vän har aldrig gjort en fluga för nära. Han är jätteomtyckt och försöker jämt göra folk glada. 
Nu har han blivit utskickad. Efter mer än fucking 10 år i Sverige. 
Han tänker på svenska, pratar svenska, lever efter Sveriges regler och är förfan en svensk nu, 
Han har Svensk medborgarskap. Men tyvärr inte hans föräldrar. (om jag tolkat det rätt)
Ni förstår själva att han är en svensk. 
Min finaste vän. 
Min snällaste vän.
Min bästa vän. 
Vem gör dessa val? Vem bestämmer att Sverige inte räcker till? Det finns gott om plats. Förfan om det skulle hjälpa skulle dem få bo hos mig om de vill. Jag har redan förlorat för många. 
Socialen tog min bästa vän. Migrationsverket tog en av mina bästa vänner. Cancern tog "precis" två av mina bekanta. 
Vem bestämmer? Varför är vissa barn smartare än vissa vuxna? Vem som helst förstår att det här inte är rätt. Förutom dem med makt. 
Jag längtar tills jag är 18 år och har en åsikt. 
Jag längtar tills mina vänner kommer sitta i Regeringen och styra Sverige. 
Jag längtar tills Sverige äntligen blir bra igen,
Jag hoppas att Sverige blir bra igen.
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0